Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna kvinna, som hatar ursinnigt, men likväl är
färdig att älska lika passionerat. Hon känner nog
inte behov att kommendera sitt hjärta att tiga och
att säga åt det med Elvira: »mitt hjärta lugna dig,
låt bli att klappa så där». Nätterna i Stockholm ha
nog inte den heta trånad, den berusning, som under
Sevillas himmel.
En talangfull artist, m :me Charton Demeun,
spelade donna Anna. Men hennes röst tillät henne inte
att gå så högt som hon enligt rollen skall göra i
maskernas trio. Vad gör man då i stället? Jo,
m :lle Nilsson övertog de höga tonerna, som den
andra inte rådde med. Tack vare den krigslisten, som
kompositören ju aldrig drömt om, blev den
ryktbara trion tagen da capo på premiären.
Sångerskan lät med överdådig virtuositet sina toner ljuda
klart och genomträngande och lät åhörarna återigen
beundra den rentav kristallklara timbren i hennes
högre register. Hon behövde verkligen denna
re-vanche, ty dittills hade dialogens recitativ, där den
svenska accenten framträdde alltför mycket, inte
varit sångerskan till någon större fördel.
Om Sardanapalus, som hade sin premiär i
februari 1867, inte lagts ner så snart, skulle Myrrhas roll
ha räknats med som en av m:lle Nilssons stora
segrar. Det fanns där sånger av både ädelt och
storslaget kynne, framförda med storartad hänförelse
och alldeles utomordentliga vokala krafter. Det
fanns i denna roll passager av sublim fasa, som jag
aldrig kommer att glömma.
I en helt annan skepnad tedde hon sig några
månader senare i Jules Cohens Blåklintarna.
Bekransad med blommor förtjuste hon åskådarna genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
