Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så lät det i Pariserpressen och som ett eko
tonade Kristina Nilssons lov i alla korrespondenser
från staden vid Seine. Så här entusiastiskt utlät
sig exempelvis en skribent till norska
Morgonbladet:
»Jag såg i går afton på stora operan en syn, som
jag är glad över att genast kunna meddela mina
läsare: varken mer eller mindre än det vackraste jag
sett i något land, och detta härskriver sig från
Norden! Huru skall jag skildra denna Ophelia?
Vad är det som sålunda förtjusat parisarne, på
vilka poesien annars synes vara förspilld? Törs
jag säga att det är nordens poesi? Jag tror att så
är, ty aldrig såg jag i söderns land ens någonting
snarlikt. Sådan som vi här se Ophelia, sådan är
hon framsprungen ur Shakespeares fantasi. I de
första tre akterna är hon endast täck, den fagra
mön, den ljuva Ophelia, såsom hon där nämnes.
Sålunda försmås hon av Hamlet, och detta kan hon
icke bära, hon som är idel kärlek och ömhet.
Hennes hjärta brister väl icke genast, men förståndets
ljus är släckt. Blommor älskar Ophelia ännu, och
så plockar hon i skogen blåklockor, vilda rosor,
vallmo, nässlor och alla möjliga vilda gräs, varmed
hon smyckar sig; sålunda kommer hon till en
skördefest, där danska bönder dansa under den ljusa
sommaraftonen vid stranden av en sjö, på vilken
vattenliljorna blomma mellan säven. Allt är
täckhet och behag på denna lilla fläck, både de som
svinga omkring i dansen och hon, som kommer
klädd i sin vita bruddräkt, omsvailad av
ängsblommor och sjungande sin svanesång, medan de unga
dansa omkring .henne. Det är en svensk ballad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
