Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och drottningar, inom samma murar som hysa
Shakespeare och andra av nationens älsklingar.
Vart tredje år firades Händels minne med en
fest i Kristallpalatsets väldiga huvudskepp, som
förvandlades till konsertsal, där en orkester och
kör på 4,000 man spelade och sjöngo inför 30,000
personer. Det var en grandios effekt. Händel var
det musikaliska Englands avgud, detta stolta
Albion, som vart tredje år beredde sig att hylla
musikern från Halle.
Kristina Nilsson sjöng vid detta tillfälle två arior
ur oratoriet Judas Maccabeus. I synnerhet den
första, en aria med koloratur, framkallade
frenetiska applåder. Med all rätt förresten, ty med en
smidighet, som man kunde vänta av Kristina
Nilssons intelligens, hade hon låtit operasångerskan
träda i bakgrunden vid tolkandet av denna strängt
högtidliga musik, som hon gjorde den största
rättvisa. Det magnifika recitativet i den nämnda arian
höll hon i den mest vackra stil. »I mina ögon»,
skriver en dåtida musikbedömare, »har Kristina
Nilsson vuxit ofantligt mycket från och med denna
dag. Det partiet tillhör de uppgifter från vilka
man antingen höjer sig eller också strandar helt och
hållet.»
Att spela Ophelia i Paris och sjunga Händel på
engelska i London — mer behövdes inte för att
stadga Kristina Nilssons popularitet på Albions ö.
Och det föll sig alldeles naturligt att hon
sommaren 1869 gjorde en turné genom Englands
förnämsta städer. Hon spelade in 200,000 francs på resan
och det ansågs den tiden vara ett lysande gage.
Pretentionerna ha ju stigit på de femtio åren. På
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
