Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500 dollars. Kristina Nijsson hade varit mycket
road av detta instrument, som speciellt Amerikas
negrer behandla med virtuositet, och hade själv lärt
sig att traktera banjo.
Oerhörda människomassor voro samlade nere vid
hamnen, då Kristina Nilsson skulle fara. Trängseln
var väldig, ty alla ville få en skymt av den ryktbara
svenskan, vars skönhet och framstående egenskaper
i övrigt tidningarna haft sådana lovord för, och
som blivit en publikens avgud så som ingen varit
det, sedan Jenny Linds dagar. Hon kunde knappast
komma fram bland människomassorna och hade
svårt att slita sig från alla beundrare, som ville ge
henne en sista handtryckning eller få en sista blick
av henne. Det gick långsamt fram alltså, men
slutligen kom man till den lilla flaggprydda
bogser-båten, som skulle föra resenären ombord på Cuba,
samma fartyg, varmed hon kom. En musikkår
följde med och spelade som en artighetsgärd valda
stycken ur hennes repertoar. En rik blomsterskörd
överräcktes och avskedet var naturligtvis det
hjärtligaste. Väl ombord på Cuba fick Kristina Nilsson
träda fram till relingen för att ta emot
människomassornas brusande hyllning. Så lättade ångaren
ankar och stävade mot Atlanten. Ända ut till
fyrskeppet vid Sandy Hook följdes den avhållna
konst-närinnan av ett antal av hennes intima vänner,
förvärvade i detta land, där vänskapen inte så lätt
knytes, men där dess band när de väl kommit till äro
desto hållbarare. Ett sista farväl och så var
Kristina Nilssons första färd till den nya världen blott
ett minne, men ett oförgätligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
