Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gandet. Då Patti gjort sin debut på samma scen,
hade salongens väggar skakats av en applådstorm
och en mängd buketter hade genast välkomnat
henne. Trots Kristina Nilssons europeiska rykte,
var det mottagande hon fick betydligt svalare —
några svaga, korta handklappningar, det var allt.
Men ju längre operan framskred, dess mer tinade
publiken upp och teaterhabituéerna konstaterade
till slut att hennes framgång t. o. m. överträffade
den förtjusning Patti väckt.
Och Kristina Nilsson fick snart ingen anledning
att klaga över brist på värme i ryssarnas känslor
gentemot henne. Det gick här liksom överallt
annanstans : diagnosen lydde på fullt utbildad Kristina
Nilsson-feber. I slutet av 1872 spelade hon under
en månads tid vid italienska operan i Moskva, och
om avskedsföreställningen där skriver en svensk,
att »aldrig har väl någon konstnär varit så
entusiastiskt firad som denna vår landsmaninna och jag
vågar påstå, att Karl XII undantagandes, har ingen
svensk till den grad besegrat moskoviterna, som
Kristina Nilsson.»
Betecknande nog hade sångerskan med minne av
föregående representationer anhållit genom
tidningarna, att man ej skulle förlänga föreställningen
genom applåder och framropningar under
representationen. Publiken hörsammade det också,
fastän den nog hade svårt att styra sin förtjusning.
Efter pjäsens slut tog man dock igen skadan och
så väldiga bifallsyttringar lär aldrig setts maken
till. Utom handklappningar, rop och stampningar
voro tusentals näsdukar och affischer i viftande
rörelse. Som minnesskänk presenterade den tack-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
