Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
första stund till sista. Skåningarna gjorde allt för
att det första intrycket skulle bli det festligaste.
Man flaggade från fartygen i hamnen precis som
vid en kunglig persons besök, och vid avfärden till
Stockholm — som företogs i en särskild
salongs-vagn, den järnvägsstyrelsen haft artigheten att
ställa till hennes förfogande — hälsades hon av en
talrik folkskara, till vilken hon höll ett litet
tacksamhetens tal, vari hon lovade att snart komma
tillbaka.
Men därvidlag skall hon inte bli sannspådd,
tänkte Stockholm. Kristina Nilsson kom inte
ensam till huvudstaden, utan i sällskap med sin
landsman Conrad Behrens samt några utländska
artister, främst den italienska tenorsångaren Dorini.
Och naturligtvis var hennes man följaktig på resan.
Hela sällskapet bebodde åtta rum i Grand hotells
bel-étage, och av dessa upptogos tre rum av
Kristina Nilsson och hennes man samt den förut
nämnda sällskapsdamen. Hur sångerskan kände det vid
att återse sitt kära Stockholm med dess välkända
panorama, Slottets monumentala massa, Strömmens
pittoreska skönhet, Söders dominerande höjder,
Mälardrottningens tre oförlikneliga ess, tack vare
vilka hon alltid sitter med trumf på hand — det
låter lätt tänka sig. Hon såg och njöt. Förresten var
hon själv föremål för beskådande. En liten hop
stod trofast väntande utanför hotellet för att få se
en skymt av henne när hon for ut. Hennes första
visit var en tacksamhetens. Den gällde nämligen
hennes forna lärarinna, friherrinnan Adelaide
Leu-husen, f. Wallerius. Och därnäst uppsökte hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
