- Project Runeberg -  Kristina Nilsson, grevinna de Casa Miranda /
233

(1921) [MARC] Author: Beyron Carlsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mottogos också med stormande bifall, fastän
kritiken anmärkte på att »Fjorton år» blivit,
visserligen i all välmening, påhängd med så mycket
kadenser, drillar och annat som inte hörde dit, så att den
enkla och älskliga folklåten därigenom blivit
vanställd. Den hade blivit en opera-aria med
utbrode-ringar stridande mot folkvisans väsen, som framför
allt fordrar en naturlig enkelhet.

Eftersom detta ej är den enda gången
anmärkningar riktas här hemma mot detta hennes
framförande av folkvisan, är det också rättvist att
anföra ett sakförståndigt uttalande till hennes
försvar. Det var Dagens Nyheters framstående
musikkritiker, F. Vult von Steijern, som 1885 vid
sångerskans förnyade besök här skrev:

»Av allt vad en sångerska kan föredraga i
konsertsalen ges det väl knappast något som i viss
mening ställer större fordringar på henne än
folkvisan. Att denna någonsin förirrat sig dit, är från
början ett misstag. Men hon är nu en gång där och
måste då också vanligen uppträda i en dräkt, som
är mera avpassad efter omgivningen än efter
hennes egen natur. Sedan kommer det an på den som
presenterar henne, att låta henne förbli vad hon
verkligen är eller söka göra henne till något som
hon aldrig kan bli. Och det är häri svårigheten
ligger. De flesta välja det senare och misslyckas.
Många äro ej de som förmå det förra och bland
samtidens sångerskor ingen som Kristina Nilsson.
På ingen av de visor hon föredrog saknades
dräkten — den är ju en gång oundviklig — men ingen
enda gång fick den bli något annat än den bör vara
och ingen enda gång skymde den de verkliga dragen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:35:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bckrinils/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free