- Project Runeberg -  Kristina Nilsson, grevinna de Casa Miranda /
249

(1921) [MARC] Author: Beyron Carlsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nom, fast hon dock så gärna, gärna ville, men
plötsligt blir lusten henne för stark och hon kastar en
hastig blick på honom. Uttrycket i denna blick
var mästerligt. Det var på en gång skyggt och fullt
av barnets lidelsefulla hängivenhet. På endast
denna blick förstår man denna Mignons natur.

Präktigt var också det stumma spelet framför
kaminen i 2:dra akten, där hon bråkar med veden,
makar bränderna och söker på allt sätt sysselsätta
sig för att icke se, huru Wilhelm kurtiserar Philine,
men mitt i sina göromål dock oupphörligt vrider
huvudet åt det håll, där de stå, och slutligen med
en våldsam knuff åt stolen ger sin sprakande
otålighet tillkänna. Höjdpunkten av hennes förmåga
att återge det ystra och lekfulla, följer sedan i
scenen framför spegeln, där hon så i sång som aktion
utvecklar en rörlighet, hurtighet och verv, att hela
handlingen far såsom en frisk dusch emot en.

Men ännu några ögonblick och en ny sida av
konstnärsförmågan framstår. Det är Mignon, som
kämpar med gråten vid Wilhelms farväl och som
nu framträder i övergången ifrån barnets
lidelsefullhet till kvinnans.

Denna övergång göres med den vanliga
dristigheten och en sanning, som skulle kunna hedra den
bästa karaktärstecknare. Mignon får ingenting
»zerschmelzend», hon blir ingen i tårarnas dimma
liksom bortdunstande gestalt; nej, hon blir just en
sådan kvinna, som det av detta barnet bliva måste,
en gestalt alltjämt av kött och blod, sådan som
nutidens sunt realistiska diktart begär den; och såsom
sådan slutar hon även i sista akten sina dagar,
vilket hon gör på ett sätt, så att man tycker sig se,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:35:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bckrinils/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free