Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
huru den ännu livfulla själen söker att hålla det av
sorg och svartsjuka brutna kroppslivet kvar. Det
är ett kämpande mellan liv och död, tills slutligen
stoftet i ett nu dukar under.
I denna sista scen användas stämmans
klangfärger på det präktigaste sätt. Likaledes kunde man
här, liksom för övrigt många gånger förut, lägga
märke till madame Nilssons förmåga att även, när
hon sjöng som allra mest piano, sända tonen ut,
så att den trängde till varje vrå av salongen.
Utom scenen tycktes Kristina Nilssons genre
vara mera passiv än aktiv. Hon förefaller då
oftast stilla, emellanåt litet trött, samt har ett
behagligt, enkelt och godmodigt sätt. ’On dit’, att hon
icke är någon känslomänniska utan en kall natur.
Det tör nu icke vara gott för varken hr Pål eller
hr Per att säga, huru den kvinnan är eller vad som
finns och icke finns inom detta rika inre, eller om
vår herre lagt hennes håvor endast i huvudet. Skulle
hon ha erfarit alla de känslor hon på scenen utför,
vore väl icke stor bit av henne kvar; men föga
troligt är, att man med kallt hjärta giver slika
skapelser som hon. Och skall man giva ut sin värme i
stora summor, såsom hon i konstens tjänst, så
orkar man nogsamt ej däremellan sitta och strö
småmynt ut omkring sig, även om man vore rik nog
därtill.
Solid, hederlig och pålitlig är för övrigt den
ka-raktärsbild hon ger i sin sammanvaro. Intrigen
bakom kulisserna har bestämt aldrig varit hennes
sak. Hon är för mycket genomträngd av tro på sig
själv för att tänka sig någon annan väg till
framgång än den, som leder henne rakt fram på tiljan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
