Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norrmännen i eld och lågor.
Som sagt, i Kristiania hade man varit mycket
orolig att inte Kristina Nilsson skulle komma. Den
norska skämttidningen »Vikingen» skildrade i bild
stämningen sådan den bäst syntes utanför
musikhandlare Warmuths butik, varifrån ständigt
av-gingo till och dit lika ofta inlöpte telegram från
Conrad Behrens. Man ser publiken stå ömsevis
med bedrövade miner och långa näsor, ömsevis med
ett uttryck av jubel och glädje. Tills slutligen det
avgörande telegrammet anlände och i sin lakoniska
korthet höll på att bli lika ryktbart som »Ham selv
och de 22,000»: Jag kommer ined Nilsson. Behrens.
Hon kom och mottogs nära nog kungligt av
norrmännen. På stationens plattform, i väntsalarna, på
gatorna utanför stationshuset och på
järnvägstor-get med tillstötande gator hade samlats en tät och
stor folkmassa. Då konstnärinnan steg ur
järnvägskupén hälsades hon under färden ut till sin
vagn med dånande hurrarop. Damerna viftade med
sina näsdukar och kastade blommor på henne.
Hennes vagn kunde med möda bana sig väg genom den
tätt hoppackade folkmassan.
Då Warmuths butik öppnades för försäljning av
de biljetter, som icke förut voro påtingade, togo alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
