Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drottning tacka när hon av sina undersåtar
framkallas tre gånger för en beviljad
bravurkonstitution.
Konserten, med vilken Nilsson tog avsked av
Wien, började först kl. Yz io på aftonen. Det är
dock väl sent, ty själva månförmörkelsen, som
inträffade två dagar förut började redan kl. YzJ. —
Slutligen kom hon för att sjunga juvelskrinsarian
ur Faust. Sångerskan bar två medaljer på bröstet,
så att jag att börja med trodde, att hon skulle i
stället för Gretchen spela Vallentin, som ju är en
tapper soldat. Jag tycker att medaljer vanställa en
kvinnas byst, och om hon då äntligen ej vill avstå
från att bära grannlåter, så borde hon fästa dem i
håret eller såvida medaljen är liten och nätt, i
öronen. — Återigen förkunnade en bifallssalva, att
Nilsson nalkades och nu föredrog hon Gounods Ave
Maria så utomordentligt härligt, att åhörarna
säkerligen skulle varit färdiga att höra messans
Psalterium, som ej är någon småsak, ty det består av
etthundrade och femtio Ave Maria.
Det fanns en annan kvick karl de dagarna i Wien,
nämligen vår egen Jörgen, som i ett brev hem
redogör för sina intryck.
Den karaktäristik han får av sångerskan
förefaller vara träffande nog:
»Kristina Nilssons uppenbarelse är, synes mig,
vida enklare än man velat göra henne. Tag en
fjärdedel parisermarkisinna, en fjärdedel
pariserlitte-ratör, en fjärdedel svensk student och en fjärdedel
småländskt naturbarn och hon är färdig. Men det
är just den blandningen som gör henne så trolsk,
även för oss som förstå den och som gör henne till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
