Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skriver en kritiker tilläggande: hon sjunger som en
näktergal! Javisst, hennes stämma är alltid skön,
jungfrulig, klingande, hennes sång alltid
hänförande, men man kunde
måhända göra några
anspråkslösa anmärkningar från vår
point de vue. Rösten är icke
mera som den varit för
några år sen, den är
tunnare och på höjden betydligt
mera ansträngd än förr. -1—
Så fortsätter anmärkaren
sin granskning, men
tillägger slutligen försonande:
hon var i alla fall
oupphin-nelig och stor! Hon har
skänkt oss stunder av
sällsynt, av helig njutning. Hon
Bild från början av 8o-talet. har givit OSS en inblick i
’konstens himmel — vad
mer om hon blottat några få ofullkomligheter
hos sig själv, vi beundra henne än mer därför att
hon oaktat dessa gjort detta överväldigande
intryck. Själva solen har sina fläckar — och
förblir dock sol.
Föremålet för denna i försynthetens mjuka
bomull inlindade kritik hade själv klart för sig hur lätt
en sådan sångkonstens himlakropp kan drabbas av
solförmörkelse. En dag blev hon under
konversationen med en gammal stockholmare tillfrågad: är
det inte svårt att förbli ödmjuk, när man, som ni,
bäres på händerna av både hög och låg?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
