Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta sätt fortgick det fem dagar och fem nätter.
Kristina dignade av trötthet, men Rouzaud sov ej,
åt ej, han tänkte bara på sin stora bank.
Doktorn gav honom kloral och försökte med alla
medel som stå vetenskapen till buds att tvinga
honom till vila. Men förgäves. Då Kristina bad
honom att åtminstone hämta litet frisk luft i hennes
sällskap, svarade han ständigt: »Vänta, vänta lilla
Kristina, förmögenheten är snart här».
Slutligen sade doktorn: »Madame, jag kan inte
längre vårda er man. Han lider av en fix idé och
det är inte här han kan botas.» Efter en
konsultation med tre specialister för sinnessjukdom,
däribland den berömda Charcot, beslöts att han skulle
föras till en privat vårdanstalt. Men hur få
honom dit. En god vän invigdes i planen och denne
sade till Rouzaud: »Har du engagerat sekreterare
för din stora bank?»
»Nej, det har jag glömt. Det måste jag genast
göra.»
»Jag känner en person, som skulle vara mycket
lämplig för den platsen. Om du vill skall jag följa
med dig till honom, så kan vi ju språka om affären.»
»Tack, tack.»
De satte sig upp i en vagn, som väntade.
Hjärt-slitande var det, enligt deras utsago, som bevittnade
scenen, att se hur m :me Rouzaud inför sin man
sökte att visa ett leende ansikte under det hon
behärskade sina tårar; först då den sjuke var
bortförd, kunde hon giva fritt lopp åt sin smärta.
»Stackars, stackars Ophelia», skriver en
Pariskorrespondent hem till svenska tidningar vid
inbe-rättandet av tragedien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
