Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För tredje gången över Atlanten.
»Lugn vilar sjön», sjöng inte Kristina Nilsson
den gången på Atlanten. Fader Neptun visade sig
mycket oartig mot Thalias dotter och den svenska
näktergalen skulle nog inte haft något emot att
verkligen äga vingar att göra överfärden med.
Förresten tyckte hon aldrig riktigt om dessa överresor.
»Man måste älska Amerika mycket för att kunna
stå ut med sjöresan», sade hon och tilläde: »jag är
sån landkrabba att jag blir illamående medsamma
jag kommer ombord och får känna lukten av den
förskräckliga maskinoljan.» Därtill kommer att en
spåkvinna en gång varnande bett henne »akta sig
för Sjön». Och man vet hur skrockfulla teaterfolk
äro, de må för övrigt vara aldrig så intelligenta.
Endast en dag kunde man denna gång vistas å
däck, förresten var det mestadels havsvågorna, som
promenerade där, medan ångaren rullade så, att
vår landsmaninna kände sig oupphörligt hissad,
men på ett sätt, som hon inte riktigt uppskattade.
Emellertid kryade stämningen ombord småningom
på sig och den sedvanliga konserten uteblev inte
heller. Kristina lovade medverka under
förutsättning att hon kunde stå upprätt, vilket ju får anses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
