Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tryckte en kyss på. Kristina Nilsson fick
förresten julklappar både från Newyork, Baltimore,
Boston och San Francisco. En bland de mest omtyckta
presenterna kom från prinsessan Louises
stallmästare, överste Bayot: femtio endollarsmynt i guld,
inlagda i ett prydligt sammetsetui. Då Kristina
Nilsson var på middag hos prinsessan Louise
under dennas uppehåll i San Francisco, hade hon
kommit att nämna hur förtjust hon var i de där
en-dollarstyckena i guld och att hon ämnade göra sig
ett av de då på modet varande myntarmbanden av
dem när hon kom till Newyork. Överste Bayot
hörde hennes önskan och passade på att uppfylla den
åt henne.
Förut på dagen hade Kristina Nilsson besökt den
julfest för söndagsskolans barn, som hölls i
svensklutherska kyrkan. Hon delade ut en hel del
julklappar åt de små. Uppmanad att säga några ord
till de församlade svarade hon: »Sånggåva har jag
men inte talegåva.» Och så ombad hon pastorn att
till de festbesökande framföra följande hälsning:
»Gud vare med Eder alla! Bevare Eder väg och
främje Edra värv! Framför allt varen sanna
kristna och Eder bekännelse trogna.» Att den
sinnesstämning som de där orden tydde på följt henne
genom livet framgår av vad hon vid ett annat
tillfälle berättade:
»Det var fattigt i föräldrahemmet och mor var
aldrig riktigt glad vid mig. Inte förrän jag började
förtjäna grindpengar och spelpengar och kunde
hjälpa till i arbetet. Men far var snäll. Han tog
mig alltid i försvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
