Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kristina Nilsson slutade när hon stod på
höjdpunkten av sitt konstnärsrykte. Den som betvivlar
det behöver blott se de lyrikens vackraste blommor
som lades ned för henne i samband med de
skandinaviska konserter som i början av 1887 höllos i
Paris. En fransk musiker och skriftställare, Oscar
Comettant, hade på statsuppdrag rest i Sverige,
Norge och Danmark för att studera den
skandinaviska musiken. Tjusad och överväldigad av de
musikaliska skatter han fann, föresatte han sig att
även låta landsmännen njuta av sitt fynd och som
kronan på verket framföra skandinavisk musik
inför parisisk publik.
Kristina Nilsson hade omfattat idén med stor
värme och det var främst genom hennes
medverkan konserterna blevo en stor succés ej minst
ekonomiskt — inkomsten tillföll Musikaliska
artisternas understödsfond. Det är nog mycket antagligt
att parisarnas högaktning för Skandinavisk musik
uttryckts mera på avstånd från konsertlokalen ifall
ej Kristina Nilsson varit den stora
dragningskraften.
M. Comettant hade uppsökt sångerskan i Reims
för att övertala henne att medverka och han fick
tillfälle att se hur franska landsbygden mottog
Kristina Nilsson med än större hyllningar än Paris. Hon
möttes redan vid bangården av en sångkör,
hon-nörsentrén slog upp sina portar på vid gavel och
marschaller lyste henne till det väntande ekipaget.
Den gamla kungastaden som hade anor ifråga om
att kröna monarker hade tydligen korat Kristina
Nilsson till en sångens suverän med Guds nåde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
