- Project Runeberg -  Kristina Nilsson, grevinna de Casa Miranda /
427

(1921) [MARC] Author: Beyron Carlsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Hon sjunger», utbrister hänförd en fransk
skribent, »och då man hör denna underbart rena, både
mäktiga och mjuka, kristallklara stämma, då man
lyssnar till denna gripande förening av välljud och
rytm, som talar till själen sitt mystiska men ändå
begripliga språk, frågar man sig om detta ej vore
det allra bästa sätt för kvinnan att uttrycka sig pä
och om de egentligen inte äro skapade till att sjunga
som näktergalen eller lärkan.»

Uppslaget är onekligen något att reflektera på.
Medan vi vänta på hur det skall kunna realiseras,
kunna vi studera ännu en praktblomma, som visar
att i viljan att höja vår landsmaninna till skyarna,
fattades ej något hos de eldiga fransoserna.

»Jag såg den stora sångerskan härom aftonen på
hotell Continental några timmar före hennes
avresa till Nizza. Kristina Nilsson är nu över 40
år. Aldrig har hon varit vackrare. Med en på en
gång kall och passionerad hållning är hon i sanning
den kvinnliga typen för detta underbara land, där
eldslågor spruta upp ur snövulkaner (skribenten
flyttar tydligen med en behändig gest Snugge upp
till Island). Nu sedan Nilssons skönhet hunnit
stadga sig, sedan hennes länge en smula skrangliga
hållning blivit majestätisk, liknar hon — blond som
hon är, och med sina havsblå ögon, kransade av
mörka ögonhår — någon fjälltopp på Kölen, som
mycket högt, helt nära molnen, bär en sjö, i vars
vatten den kalla azurblå polarhimlen speglar sig
tillsammans med furornas dunkel.»

Dessa välmenta om och något geografiskt
förvirrade utgjutelser, som återfinnas i själva Le Temps,
och förresten en mångfald andra tidningsuttalan-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:35:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bckrinils/0459.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free