- Project Runeberg -  Kristina Nilsson, grevinna de Casa Miranda /
437

(1921) [MARC] Author: Beyron Carlsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tyget, slet var och en av kadetterna en knapp ur sin
uniform och förärade henne som minne. En
näpen liten revolver med pärlemorinläggningar och
Kristina Nilssons monogram, skänktes henne av en
engelsk överste Snow, som därjämte förärade
henne ett originellt suvenir från sina egna jakter i
Indien, klorna av en jättetiger, vilken gjort sig illa
beryktad som maneater och som kommit åtskilliga
människor att dra sin sista suck just under dessa
klor. Presenten är ju inte av det slag man brukar
uppvakta det täcka könet med, men gåvan var
antagligen excentrisk nog att roa henne, till vilken den
var ställd. Ett med silverbeslag i rysk stil försett
jaktbälte är en hågkomst från jakten i Ryssland,
här finnas dessutom andra personliga minnessaker,
såsom den väska, Kristina Nilsson bar vid sitt sista
uppträdande som Margareta och ett par prov på
hennes utsökta förmåga att endast med en
pennknivs tillhjälp framställa de mest näpna
miniatyrmöbler. Man förvarar här också åtskilliga mycket
vackra konstnärligt utstyrda solfjädrar, en bråkdel
av hennes stora kollektion. I Paris har hon hopat
den verkliga trofésamlingen av dessa kvinnliga
vapen i koketteriets fruktansvärda arsenal.

Här på Gårdsby stod som sagt bröllopet 1895
och vid släktsamkvämet på kvällen lyckades man
förmå Kristina Nilsson att sjunga ett par bitar.
De som kände sångerskan närmare visste
förresten att det i allmänhet inte tjänade mycket till
att truga och be henne frångå den sångens
tystnad, hon numera så gott som ständigt ålagt sig. Men
satte sig någon av hennes närmaste vid pianot och
började liksom av en slump spela och gnola en me-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:35:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bckrinils/0469.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free