Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hennes sätt att sköta sina affärer, placera sin
förmögenhet på ett vinstgivande sätt och öka den
genom säkra och kloka spekulationer, väcker de
erfarnaste börsmäns beundran. Vilket jämte allt
annat bevisar den ytterst märkliga och ovanliga
mångsidigheten hos denna överlägset genialiska
konst-närinna.»
Varje beskrivning över Kristina Nilssons hem
skulle vara ofullständig, läses i en kvinnlig
skildring därifrån på 90-talet, om man glömde bort
hennes lilla favorit, Titi, en ytterst fin och ytterst liten
knähund av en egendomlig, österländsk hårlös ras
med en hud så mjuk som finaste handskskinn. Det
är en förtjusande varelse — säger madames
väninnor — sin ägarinna ömt tillgiven, klok och vaksam
och den lilla hunden viker aldrig frivilligt ens ett
ögonblick från sin tillbedda matmoders sida. Han
är av ljusgrå färg, en kulör, som ytterligare
fram-häves genom ett ljusblått eller rosafärgat band kring
halsen.
Vad beträffar hennes toalett, försäkrar den
citerade brevskrivarinnan, att hon alltid utvecklat god
smak. Hon bar ständigt kläder efter sista modet
och av dyrbaraste tyger utan att kläda sig
extravagant och uppseendeväckande. Hon hade förkärlek
för dämpade färgnyanser och hennes favoritfärg
var matt ljusblått. (Apropå favoriter, så voro rosor
hennes älsklingsblommor och champagne den dryck
hon föredrog av alla viner). Hon begagnade på
senare åren endast obetydligt med smycken. Men
spetsar utgjorde hennes förtjusning, både svarta
och vita och med sådana lät hon garnera alla sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
