Månan / {19} (1760) Author: Carl Michael Bellman Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Månan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Man satte då en wärklig heder,         At sielfmant wisa Ärans prof:         Wälmening gjordes ej behof, Stor sak hur’ hjertat tanken leder;         När ärbarhet i kroppen fins. Sen tycks alt straff onödigt wara, En lastfull bär sin egen snara         När han sin blygd för werlden mins. Så höglärd Stats-konst mig förwilla.         Jag lämna kryddbod och Moral,         Och sprang förskräckt till nästa dal, Der fyra Gummor leto illa         För Skatt och Tull som allmänt togs: På hundra år de ej kund’ minnas Så stora summor nånsin winnnas,         Som nu af folkets wällust drogs. Ty runka fram en blind gran-mamma,         Hon sad’, wid dommen weta wi,         I Sol och jord sku tecknen bli, Som Präst-Fars lära wäl anamma.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>