Månan / {23} (1760) Author: Carl Michael Bellman Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Månan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ack! lappri, sad’ han, ingen fara,         Det war ej mer än jag som skjöt,         Och denna hund som litet tjöt. I kunnen wäl Er skrämsel spara.         Än wärre oss wäl förestår, Förbunden wåra grannar bryta; Och huru högt wi sielfwa skryta,         Lär det dock gälla blod och sår. Det sägs at en av wåra Slupar,         För nära gått på deras haf,         Och stött på en sten, en brygga af; Straxt swärdet på hwarannans strupar;         Båd land och watten fredlyst är, At ej en katt kan komma öfwer, Dock flottan wet jag wäl behöfwer,         Et stillstånd från dess krigs-beswär. Det kan ju aldrig för dem lyckas,         Så länge där ej räfflar fins.         I sidsta kriget man wäl mins, Hur högra flygeln måste ryckas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>