Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<— 24 —
hennes böner att vänta, ändå måste taga in
landgången oeli lägga ut på strömmen,
När’ den goda flickan såg fadrens och
farbro-drens ångest att cj kunna komma efter, ökades
hennes oro ännu mera, och de hotande åtbörder,
hvarmed fadren besvarade Iloppenfelts helsning,
rågade hennes förskräckelse. Hon bad honom för|
guds skuld aflägsna sig, ångrade bittert, att hon
bifallit hans,begäran att gå på samma fartyg, (e«
huru hon då trodt att far och farbror tillika
skulle vara der) och ville alldeles icke tala med
honom eller tillåta honom vistas på samma sida af
däcket. Men då de talrika passagerarnes
uppmärksamhet fästes på den fürlägna flickan och hennes
äfventyr att resa utan beskyddoch hon
märkte ett och annat satiriskt småleende, var. hon
slutligen glad att närma sig till den förskjutne
Löjtnanten, heldre än att ensam och obekant
med alla leds bela dagen. Hoppenfelt blef varse
en fru, med hvilken han var bekant, och
öfvertalade henne att taga sig an den öfvergifna. Det
var en enka från Götheborg, älskvärd och artig,
som de flesta af denna stadens fruntimmer, hvilken
nu blef Ingeborgs sällskap och under hvars vingars
skugga hon tillbringade en ganska angenäm dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
