Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 103 —
tar, att någonting händt Eugene, lian har kanske
i den bräckliga båten begifvit sig åt sjön.
— Ah nej ! mitt barn, han förstår nog att
akta sig, och jag tror tvärtom han skall vara rält
nöjd, att ändtligen få betrakta en verklig storm,
som ban så länge önskat. Du vet Ju, att
målarakademien utsatt ett högt pris för det bästa
sjöstycke, som föreställer en storm med skeppsbrott ,
och att det är af denna orsak , som han besökte
oss, för att här vid sjelfva hafvets åsyn måla sin
tafla och så mycket naturligare utföra ämnet.
Måtte hans bemödande lyckas och priset tilldelas
honom ! Det skulle bli en stor fägnad, äfven föc
mig, som så innerligt älskar honom. Aldrig kan
en son vara mera omsorgsfull mot sin mor, än
Eugene mot inig, som blott är hans fostermor.
— Ack ! min goda mor, berätta för mig,
huru Eugene blef er anförtrodd ; som barn har
jag väl hört det, men jag minnes det icke rätt,
ocli vill så gerna höra om det igen.
— Gerna , mitt barn ; det är nu femton år
sedan. Din far lefde då, och vi voro ganska
fattiga. Denna boning var ej, hvad den sedan
genom Eugènes ädelmod blitvit, och när de
vinterliga stormarne rasade på hafvet, blåste de?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
