Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 115 — 1
— Hvem ropar mig frågade den sjuka med
matt röst,
— O! det är jag!:.... jag, som var nog lycklig
att rädda ert dyrbara lif, och gerna velat
uppoffra mitt för er.
Äline såg på honom med de- sköna tårfulla
ögonen , och en; svag rodnad uppsteg på hennes
bleka kinder. Mätte Gud belöna er ädla gerning,
min Herre , tillade hon och mattigheten tillslöt
åter don blick, som hon fästat på sin välgörare.
Andra morgonen ankom Doctorn med en
beqväm vagn att hemta Aline ; Suzette och
Eugè-&ß åtföljde henne. När hon ankom till Calais och
bars upp i Doctorns hus, var hon så matt, att
bon med möda kunde framföra en kort
tacksägelse till Eugene; åt Suzette, som vårdat henn&
under sjukdomen, gaf hon en liten guldring,
hvilken hon drog af sitt finger, hvarefter de båda
lostersyskonen gående återvände till hyddan’,
som ej var långt från staden.
De voro båda uti en mycket olika
sinnesstämning. Eugene tyckte att han nu ,först började en
i lefnad; hans klappande hjerta hade fått ett nytt
mål för sin oroliga trängtan , ban simmade i ett
haf af förtjusning, som ej en gång stördes af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
