Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 117 —
— Du är trött; du bar vakat allt för länge
och ansträngt dina krafter, för att sköta Mine.
Gud välsigne dig derför, goda syster!
Nu blef han varse pä den handen, han höll,
ringen, som Suzette fått af Aline. Det var en
smal guldring, som sammanhölls af en liten
emaillerad pensèe-blomma. I hans själ uppstod
ett oöfvervinnerllgt begär att äga detta minne
af henne, som han tillbad, men ban blygdes att
begära den af Suzette, och fruktade, att hon
skulle gissa till hans hemliga känsla. Nästan
o-medvetet sade han: du är lycklig Suzette, som
äger en så vacker åminnelse af din goda
gerning.
— Nej, Eugène, jag är icke lycklig , svarade
lion, och grålen ville härvid nästan qväfva
hennes röst, icke så lycklig, som du, tillade hon
försigtigare, ty du har frälsat hennes lif, jag har
blott vårdat henne sedan. Nu drog hon sagta
sin hand utur hans, och flyttade oförmärkt
ringen på andra handen.
Under de tvänne följande dagarna talade
Eugène med synbar förtjusning om Aline, oeb sin
glädje att hafva frälst henne ; hvarje uttryck smög
sig som ett förtärande gift i den stackars Suzettes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
