Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 132 —
ett lif; hela denna tafla — men hvad ser jag?
— denna likhet! — ser ni ej hvem denna skona
figur liknar? — Aline/ det är Alines anletsdrag,
hennes sorgdrägt, hennes blonda flätor —
likheten är förvånande. Det är i sanning ditt
skeppsbrott, min söta Aline, som denna tafla föreställer,
och aldrig har någon skickligare pensel kunnat
väljas att återge dina ädla drag på duken. —Ser
du ej sjelf denna fullkomliga likhet? —• Hvem är
denne konstnär? hvad heter han? — Ack! det
kan ej vara någon annan än han! utropade Aline,
och glädjetårar glänste i hennes sköna ögon.
— Han? hvilken ban? svara mig då, min
söta Aline.?
— Ack! han som räddade mitt lif, Eugene
Allard!
Och se det var verkligen han, som nu
trådde fram till Aline och bad henne förlåta, att han
vågat ur minnet fästa hennes bild på duken; en
djerfhet, hvilken tillskyndat hans tafla hela dess
framgång.
Man kan föreställa sig Tant Rosinas
angenäma förvåning, att i den nya Artisten upptäcka den,
som räddat hennes systerdotter, och Alines glädje
att ändtligen kunna tolka sin erkänsla emot des
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
