Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lorat sin far, som han ömt älskade, och sorgen
häröfver gaf honom en mjältsjuk», hvilken Läkarne
trodde bäst skingras genom ombyte af föremal
och klimat. Lorden följde detta råd , och hade
redan tillbragt ett är i Paris, utan att hans
tungsinthet var öfvervunnen. Då han först lät
presentera sig hos Tant Rosina, hade Aline väckt
hans uppmärksamhet, och tycktes ingifva honom
gladare åsigter af lifvet, men den Fransyska
gläd-tigheten, som gjorde henne så intagande, var just
det, som hos henne minst behagade vår
melankoliske Lörd, ehuru han, för livar gång ban säj
henne, allt mera försonade sig med hennes
o-skyldiga glädje. Troligtvis skulle han genom
någon uppmuntran från Alines sida antagit hennes
muntrare sällskapston, men hon visade lionora
blott en höflig likgiltighet. När han då såg
Suzette med de stora, svarta ögonen, stundom fulla af
tårar, och detta mjeltsjuka leende, som tycktes
vara en öfvergång från glädje til( smärta, hvilade
hans blickar ofta med välbehag vid den sköna
sorgbundna. Några suckar, som omedvetet
undföllo henne, intoga honom än mera till hennes
fördel; och då hon en gång anförde ett par
melankoliskt öfverspända versar af Lamartine, fullbor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
