Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 144 —
— Ack! värdes förlåta mig, jag har ej valt,
ej rådfrågat, ej afgjort, ty ifrän den stund jag
ätervaknade till lifvet i Thibauds hydda liar
jag nästan omedvetet öfverlemnat mig till de
känslor, jag erfor vid åsynen af den, som var mitt
lifs räddare. Denna böjelse var sä naturlig, att
jag aldrig sökte bestrida den; det syntes mig, som
ban just derföre var utsedd att frälsa mig frän en
ryslig död, och dä ödet sammanförde oss i Paris,
trodde jag min älskade Tant med glädje skulle
förena oss, i synnerhet som Eugene, så utmärkt
för sin talang, i alla afseenden är ett passande
och förmånligt parti.
— Det kan väl vara, min kära Aline, men
Herr Vol-au-nues vore likväl i mitt tycke
oändligt mera passande. Jag antager ej ditt nekande
ännu; du får besinna dig bättre på saken; då tror
jag visst du skall föredraga vår älskade poet.
— Aldrig! aldrig kan han behaga mig, eller
utplåna ur min själ bilden af den, jag har så
många skäl att värdera. Blott med Allard kan jag
finna mig lycklig, och om min Tante ej bifaller
denna böjelse, ger jag heller aldrig min hand åt
någon annan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
