Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 172 —
Grefvinnan. Jag är af alldeles motsatt tanka,
min söta Louise.
Friherrinnan. Motsatt tanka! min Gud! du
år olijelplig; du liar ej den minsta Esprit de corps.
Man skrattade, man skämtade, ocli Mathilda
omtalade för sin svägerska den prägtiga gäfva hon
fält, samt beskref nålen, tacksamt berömmande
sin mans fiikostigliel.
Friherrinnan ville se smycket, och Grefven
bad sin fru alt visa det.
— Alllför gerna! svarade Mathilda och gick at’
hemta nålen, som hon viste sig hafva lagt på
toi-lettbordet med de andra nippema. Ilon sökte
förgäfves öfverallt, ref upp och ned på alla
dyrbarheterna, men nålen var och blef försvunnen.
Hennes Kammarjungfru, sysselsatt att släda i
xummet, hjelpte henne att genomse aftonens
prydnader, men kunde ej erinra sig, om hon sett
Grefvinnan återkomma med nålen eller ej, och
trodde den kunde vara tappad i vagnen.
Grefvinnan sjelf deremot påstod, tryggt alt
hon sjelf tagit af sig nålen, och lagt den på lilla
Jcristallasken.
Emedlertid dröjde Mafhildäs återkomst noj
länge, fur att åierväcka Grefvens illa besegrade
■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
