Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nil föror han Grefven sagta til! en annan si-?
da af rummet, der han utan att vara sedd, sjelf
lan se allt, som tilldrager sig. Robert sätter sig
uti ett soffhörn, han lyfter sin blick mot himlen,
lian sammanknäpper sina händer, och hans lidan {+-+}
de hjerta försmälter i en öm tacksägelse, en
brinnande bön, för den maka, som han väl äi.nu
kanske misskänner, men ändå älskar med den
lifligaste passion.
Nu tyckes Mathilda med låg röst tala några
ord, och Doctorn ger henne elt läkemedel, som
hon emottager med en tacksam blick på sin
gamla vän. Han fattar sagta hennes hand, och
känner på pulsen, vänder sig åt Grefven med en
förnöjd åtbörd, en glad nickning, men alltid
varnande med fingret alt ej visa sig.
Den sjuka tyckes äter slumra, och Läkaren
tar sin plats i fåtöljen vid sängfolen. En djup
tystnad råder i rummet, och Esculapii son
öfverlemnar sig åt en ögonblicklig hvila. Grefven kan
ej njuta den, hans hjerta är så fullt, hans
nyfödda glädje är ännu blandad med ovisshetens qval,
han lyssnar ännu osäker till hvarje andedrag; men
lian hör något röra sig i rummet, han påminner
sig dunkelt att ban äfven de föregående näiter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
