Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 192 —
sitt mode-nia parti-, åtminstone sa till vida, att
liåll-kndcn villij lofvade föröka, om det var möjligt
att anskalia hr.slar.
En olycka, som delas af andra, förlorar alltid
hälften af sin tyngd. Jag kände mig genast vid
bättre lynne, dä jag säg de trenne resande, som
med m;;; skulle undergå samma missöde att vänta.
Ofiicem inträdde först. Det var en läng, smärt
ligui, med ett Öppet vacker t ansigte, och
någonting siolt i sin luillning, som man kunde taga för
högmod; den vackra husaruniformen klädde
honom mycket väl, och man såg si t han visste det
sjeif. Den civila Ilcrrn var lilen till växten, klen,
med fina anletsdrag, och en spetsig uppnäsa, som
gaf honom ett hvas.-t och sjclikärt utseende. Han
sysselsatte sig vid inträdet, att med sin rosiga
silkesnäsduk putsa bo i en damfläck på den lina
glänsande öfveiräcken, under det han sagta
gnolade den bekanta airen utur Robert af Normandie:
lycka kom! var mig bevågen etc. etc.; sist inkom
den tredje Herrn, som vai längre och fylligare än
de bäda andra, tians rika, blonda hår föll i
naturliga låckar kring del ungdomliga, blomstrande
ansigtet, hvarutur ett par klara blå ögon
blickade så uttrycksfullt. Det var lios honom någonting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
