Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 207 —
först då hon upplyfte sitt hufvud och skakade det
rika håret åt sidorna, framblickade de sköna, blå
ögonen, glänsande af känsla och oskuld, och
täflade med kindens friska ros att tilldraga sig
uppmärksamhet och beundran. Hon var i sanning
förtjusande, och när hon på anmodan fyllde det
gyldne dryckeshornet med mjöd och räckte mig
det, med ett behag, som var obeskrifligt, och en
blick nästan förklarad, kände jag att det blef mig
varmt om hjertat. Lyckligtvis ägde jag en
talisman alt motverka förtrollningen: jag såg ned på
min förlofnings-ring, min Amelies bild stod då sa
klar för mina ögon, jag såg i tankarne huru
hennes bildsköna hand varnande höjde det lilla
pekfingret, och jag sade vid mig sjelf: frukta ej,
goda flicka, att någon ting kan uttränga dig utur
mitt hjerta!
Öfversten var en artig värd, glad, förtrolig,
och bjöd mig stanna qvar några dagar, samt att
öfvervara hans dotters födelsedag, som om tvenne
dagar inträffade, samt lofvade, att jag då skulle
bli vittne till ett interessant uppträde. Jag
tackade, antog bjudningen med nöje, och fick mitt
eget gästrum, ehuru jag helst önskat bo
tillsammans med den så kallade Jarlen, hvarest jag hop-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
