Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 286 —
nedslagen, men med en blick så klar, sà redlig,
bedyrade ban ännu en gång sin oskuld, och bad
mig tacka Lina tusenfallt lör hennes deltagande
ömhet.
Nå, mina läsare, hvad sade jag i kapitlets
början om promenader? hade jag ej rätt att prisa
dem? och gjorde jag ej nu sjelf en lycklig
promenad? Den hade ju tröstat tvenne olyckliga och
räddat en vacker flickas lif. Ännu mera: under
hemvägen påminte jag mig min syn sedan
föregående aftonen. Skulle det ej kunna vara
mördaren? tänkte jag vid mig sjelf, och genast styrde
jag min kosa till den lilla stugan vid skogen. Den
beboddes af en fattig enka med fyra barn. Hon
blef myckel förundrad öfver mitt sena besök, när
jag efter ett ifrigt bultande blef insläppt.
— Hör på, Mor Carin, hvem var den der
karlen, som i går afton, emellan klockan 11 och
12 bultade på här och blef insläppt?
— Det vet jag ej, nådig Assessor. Jag
trodde det var min bror, när jag öppnade, men ban
sade sjelf, att han var en fattig vandrare, som
var hungrig, och bad att få köpa ett par kakor
bröd.
— Fick ban bröd af er?
...............................ra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
