Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde kursen - 58. Vördnad för de gamla - 59. Bön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
se dan sin näs duk fal la till mar ken. Var je
gång upp tog bar net fö re må let med glad min
och läm na de det un der en ar tig bug ning till
den gam le, sä gan de: »Var så god!»
Den ne fat ta de då bar nets hand och sa de:
»Du är en li ten snäll gosse. Säg mig, var-
för är du så ar tig mot mig, som du ic ke
kän ner?» Gos sen sva ra de: »Å, min her re,
jag ser ju, att ni är en far far!» Den gam le
sa de: »Du ä ger så le des en far far, som du
hål ler myc ket av?» — »Ja, min her re», sva ra de
gos sen. »Ja så, ja, jag tyc ker ock så, att han
har en myc ket snäll och ar tig son son», sa de
den gam le och klap pa de ho nom vän ligt på
hu vu det.
59 Bön.
Min Gud, min Fa der, bliv hos mig
i den na värl dens vil la!
För låt mig, vad jag bröt mot dig
och gjort mot and ra il la!
Mitt liv, min lyc ka läg ger jag
i di na hän der natt och dag.
Låt mig din nåd ej spil la!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
