Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte kursen - 112. Det nakna trädet. Efter norskan - 113. Den kloka staren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 Det nakna trädet.
Arma träd, jag ömkar dig!
Löven alla
av dig falla
och till stoft förvandla sig.
Sånger inga
från dig klinga;
fågeln flytt till fjärran trakt,
och försvunnen är din prakt.
Gläd dig dock, — din sorg blir kort!
Våren blida
vi förbida.
Vinterns dag snart flyktar bort.
Bladen gröna,
blomstren sköna
skola smycka dig igen.
Gläd dig, ty du lever än!
i
113 Den kloka staren.
Det var en gång en stare, som var mycket
törstig. Han sökte länge efter vatten utan att
finna något. Äntligen träffade han på en flaska
med något vatten i. Han stack ned näbben i
flaskans hals, men tänk så förtretligt! Han
nådde ej vattnet. Han försökte välta omkull
flaskan, men det orkade han icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
