Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Gossen och fågelboet - 7. Min moder, efter norskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det roade honom mycket. Han tänkte att taga
de små ungarna med sig hem.
Men då fick han höra deras moders klagan
från en gren högt uppe i ett träd. »Varför
jämrar du dig så?» frågade pilten. Då tyckte han
sig höra henne svara: »Ack, snälle gosse, rör
icke mitt lilla näste; ty, gör du det, så bliva
mina ungar rädda.»
»Vad skall jag göra?» frågade gossen sig själv.
Snart gick han långsamt och stilla sin väg
därifrån. Då blev fågelmamma glad. Hon flög
ned till sina barn, bredde sina vingar över dem,
matade dem och tackade med en vacker sång
den lille gossen för hans godhet att lämna
hennes bo i fred.
7 Min moder.
Vem tog mig först så varligt på arm
och lade mig ömt till sin hulda barm?
Vem gav mig näring och höll mig varm?
Min moder.
Vem satt vid min vagga med leende mun
så dagar som nätter från stund till stund
och vakande sjöng mig så ljuvt i blund?
Min moder.
Och, när jag låg sömnlös med feber i blod,
vem var det, som mest vid mitt läger stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
