Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Barnen i karet - 10. En djurvän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vattnet. Men medan de lekte och gungade,
drev karet allt längre och längre ut i ån.
Slutligen gled det ut i sjön.
Först mot aftonen saknade man barnen.
Man sprang hit och dit och sökte efter dem
men förgäves. Föräldrarna kunde ej sova den
natten. Men barnens moder bad ivrigt till
Herren och trodde så visst, att han skulle föra
hennes små barn tillbaka.
Bittida om morgonen fingo några fiskare se
karet, som drev omkring långt ute på sjön. De
rodde dit och funno barnen däri sovande. De
hade nämligen snart somnat och sovit gott vid
karets vaggande rörelser. De visste ej om, att
de voro långt ute på sjön. Väl var, att de hade
somnat, eljest hade de nog icke hållit sig stilla.
Säkert hade de då stjälpt karet över ända och
drunknat.
Fiskarna förde barnen hem till deras
föräldrar. »Tack, gode Gud», sade deras moder,
då hon åter hade barnen i sin famn, »ty det
är du, som räddat mina kära små!»
10 En djurvän.
Tidigt en morgon gick en lantman med sin
lie på axeln ut på fältet. Han ville skära av
det mogna gräset. Då kom han med lien tätt
inpå ett litet fågelbo. O ve! Där lågo sju små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
