Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Den självkloka råttan - 30. Till en gosse, av Z. Topelius - 31. Den oförnöjsamma åsnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man luktar på henne. Jag tycker så mycket
om lukten av fläsk. Jag måste lukta på det;
om jag blott är försiktig, kan det ej vara
farligt.» Hon sprang till fällan och nosade på
fläsket. Men fällan var mycket känslig. Knappt
rörde råttan med nosen vid fläsket, förrän
fällan föll igen med en smäll, och den lystna
råttan var fången.
30 Till en gosse.
Var frisk och glad,
och blomstra ung
som löv och blad,
du lekens kung!
Och väx så stark
och rak och fri
«om furan i
ditt hemlands mark!
Se var och en
i ögat klart
som solens sken
så uppenbart!
Och var så sann,
att Gud var stund
i själens grund
dig skåda kan!
Svik ej din vän!
Var trofast, du!
Sviks du igen,
stå fast ännu!
Var god, var öm!
Bryt glad ditt bröd!
För andras nöd
dig själv förglöm!
31 Den oförnöj samma åsnan.
En åsna var en gång i tjänst hos en
trädgårdsmästare. Därvid ledsnade hon dock snart
och önskade att få en bättre herre. Så kom
hon till en krukmakare. Där måste hon utföra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
