Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 42. Flit består, av Onkel Adam - 43. Genljudet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3. När våren sken på jord igen,
då fanns ej fjäriln där,
men myran är densamma än.
Sitt strå hon ännu bär
så glad och nöjd,
så full av fröjd
i solens milda glans
över skogen.
4. Var är vår granna fjäril nu
med vingar utav gull?
Jo, han är död och ligger ju
ett stoft i svartan mull.
Ja, glans förgår,
men flit består.
Se, det är änden det
uppå visan.
43 Genljudet.
t ^
En liten gosse vid namn Georg visste ännu
icke, vad genljud eller eko var. En gång sprang
han på ängen och ropade: »Hej, hopp!»
Genast ropade det också i skogen: »Hej, hopp!»
Förundrad frågade han med hög röst: »Vem är
du?» och rösten återgav frågan. Gossen ropade:
»Dumme pojke», och — »dumme pojke»
skal-lade det också tillbaka ur skogen.
Rodhe, Läsebok 2. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
