Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 63. En modig gosse och en kruka - 64. Barnets morgonsång, av Z. Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
övriga gossarna skrattade åt honom, för det han
ej velat gå och se på slagsmålet. Men han
hade lärt sig, att det sanna modet visas bäst
uti att bära smälek, när den är oförtjänt, och
att man icke skall vara rädd för något annat
än synden.
Några dagar efteråt voro samma gossar ute
och badade. En av dem gick för långt ut i
vattnet och höll på att drunkna. Alla de andra
voro rädda för att gå ut till honom och
skyndade sig upp ur vattnet, så fort de kunde.
Han skulle ganska snart hava omkommit, om
ej den gosse, som icke ville gå och se på
slagsmålet, och som de andra skrattat åt och
kallat kruka, just i samma stund kommit
tillstädes. Denne kastade genast av sig kläderna
och sprang i vattnet samt nådde den sjunkande
i rätt tid för att rädda honom, och med stor
ansträngning förde han honom till land.
De andra gossarna skämdes nu för sitt
uppförande och erkände, att han hade mer mod än
någon av dem.
64 Barnets morgonsång.
När vårens klara sol går opp
och daggen glittrar skön,
då susar varje träd i knöpp
sin tysta morgonbön,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
