Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 72. Vandraren och källan - 73. Förtröstan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig. Efter en stund upptäckte han också en
frisk källa, som lockande inbjöd honom till sitt
silverklara, friska vatten.
»Ack», sade han för sig själv, »här kan jag
då äntligen få stilla min törst!» Han skyndade
därpå fram och drack både länge och häftigt.
Inom några minuter blev han illamående och
sjönk till marken.
»O, du förföriska giftdryck!» utropade han
då. »Av dig har jag blivit grymt bedragen.
Jag kunde väl aldrig ana, att jag ur dig skulle
dricka döden. Ve dig!»
»Tig, olycklige!» svarade en annan man, som
i detsamma kom fram till källan. »Banna icke
källan! Hade du druckit med måtta och
återhållsamhet, skulle du säkert fått erfara, att det
är liv och hälsa i henneS vatten. Det är en av
de många Guds gåvor, som kunna missbrukas
och lända till skada. Endast du själv är
skulden till din olycka.»
73 Förtröstan.
Jag vet, var jag min styrka har:
den vilar uti Guds försvar
och trotsar själva döden.
Det är min enkla barnatro,
och djupt i hjärtat skall den bo
i livets alla öden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
