Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 92. Richard Whittington, efter Campe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig gärna till Richard, därför att Richard mest
klappade honom och oftast gav honom mat.
En dag skulle köpmannen avsända ett stort
skepp med en dyrbar last till främmande land.
Köpmannen och hans folk stodo just vid
bryggan för att se skeppet avsegla. Var och en,
som hörde till köpmannens hus, hade lämnat
något åt kaptenen, vilket han skulle sälja i
det främmande landet. Endast Richard hade
intet att lämna. Som de nu stodo och
betraktade fartyget, frågade köpmannen Richard, vad
han insatt på skeppet till försäljning. »Käre
herre», sade Richard, »ni vet ju, att jag intet
äger. Min katt jämte några kronor i min
sparbössa är det enda, som är mitt.» — »Nåväl»,,
sade köpmannen, »lämna din katt till
kaptenen! Vem vet, vilken lycka den kan göra dig?»
Richard lydde och lämnade sin katt.
Fartyget var länge borta. Under resan kom
det till en ö i Söderhavet, som var bebodd av
vildar. Dessa voro gästfria och vänliga mot
kaptenen och hans folk. Kaptenen blev
bjuden till gäst hos konungen själv; Maten var
just icke dålig, men det var icke möjligt att få
äta i fred för de otaliga råttor, som klättrade
upp på bordet. Konungen hade utlovat en
stor belöning åt den, som kunde driva bort
dessa skadedjur, men ingen hade kunnat göra
det. Då kaptenen fick höra detta, sade han,
att han på sitt skepp hade ett djur, som kunde
köra bort dem. Och så blev Richards katt
efterskickad. Han gjorde snart rent hus. Många
Rodlie, Läsebok 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
