Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 101. Läkaren och hunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101 Läkaren och hunden.
Under en stormig och regnig natt gick en
läkare till sitt hem. Plötsligt hörde han
klagande ljud. Han närmade sig ställot, varifrån
det kom, och upptäckte en liten hund, som låg
sårad på gatan och tycktes vara nära döden.
Den medlidsamme läkaren tog upp honom, bar
honom till en gaslykta och såg, att det var en
liten tax, som blödande och full av smuts
visade blott svaga tecken till liv. Huvudet var
skadat och ena frambenet avbrutet. Läkaren
betänkte sig ett ögonblick, vecklade därpå
hunden i sin näsduk och gick hem.
Här tvättade han djuret, förband såren och
vårdade det sorgfälligt. Med sina trogna, kloka
ögon såg hunden tacksamt på sin välgörare
samt slickade hans händer.
Sedan hunden varit hos läkaren tre veckor,
hade han blivit fullkomligt återställd. Hans
ben var åter helt, och glatt skällande sprang
han doktorn till mötes, när denne kom hem
från sina sjukbesök. Läkaren ämnade för
framtiden behålla den lilla hunden, men en dag, då
man öppnade dörren, sprang han sin väg och
kom icke tillbaka.
Läkaren blev ledsen och förtretad över denna
otacksamhet och hade svårt att glömma den.
Efter några dagar hörde läkaren från gatan
utanför sin husdörr ett häftigt skällande och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
