Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 105. »Det är Vilhelm!» - 106. Den gamle doktorns berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Än han där ute — är ni säker på att icke
också han har en moder?» svarade Hardy.
Då teg den gamla, och fyra män sprungo i
båten.
De arbetade sig fram till vraket, men det
gick långsamt.
Skrovet var redan under vattnet, då de
kommo ut, och det stod hårt åt att sätta sig i
förbindelse med skeppet samt att få ned den
stel-frusne stackaren där uppe i vanterna. Hardy
måste själv upp efter honom.
Snart var han dock i båten igen, och det bar
av mot land.
Då de kommo så nära, att Hardys starka
röst kunde höras genom bränningarnas dån,
viftade han med handen och ropade:
»Säg åt mor, att det är Vilhelm!»
106 Den gamle doktorns berättelse.
Jag vill tala om en liten berättelse för er,
mina små vänner, sade en gammal doktor en
kväll till några gossar.
Mina föräldrar bodde på landet. En afton
— det var aftonen efter en lång, het
sommardag — mötte jag min fader på väg till staden.
»Karl», sade han och stannade ett ögonblick,
»vill du gå med detta paket till staden?»
Jag var en gosse 0111 tolv år och tyckte just
icke särdeles 0111 att behöva anstränga mig
mycket. Jag kom just hem från ängen, där jag
hela dagen hjälpt till med höet. Jag var trött,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
