Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 117. Ej öfvergiven - 118. Det snälla barnet - 119. Det ensamma barnet, av Joe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och inte var jag gammal, när
de j ordade min far.
Vad — skulle jag icke sörja?
Dock jag icke ensam är:
Guds öga skådar ned
likt stjärnan i den stilla natt
och vakar över mig.
Vad — skulle jag då väl sörja?
118 Det snälla barnet.
Om dagen vid mitt arbete då tänker jag så
här: Ack, flitig, snäll jag vara vill och hava
Herren kär. Om natten, när jag sover, vad
drömmer jag väl då? Jo, att Guds goda änglar
små omkring mitt läger stå.
119 Det ensamma barnet.
»Utån mor och utan far!» — Sorgligt ljuda
städs de orden. Så den lilla Elsa var lämnad
ensam kvar på jorden.
Fadern sedan flera år vilar under gröna
kullen, och den lillas mor i går bäddats ned i tysta
inullen.
Ensamhet — hur tung du är för ett stackars
litet hjärta, som alltjämt hos modern kär har
fått gråta ut sin smärta!
Upp mot himmeln barnet ser, ser, hur
stjärnor böija tändas; så dess tankar mer och mer
upp till fadershemmet vändas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
