Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 120. Den sista läxan, av J. J—n - 121. Plikten först, leken sedan! efter »Barnavännen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fader, moder övergiva
mig, men Herren mig upptar.»*
Natten gick, och dagen grydde,
lille Fredrik sov i ro;
men hans moders ande flydde
dit, där fridens änglar bo.
Vad fick sonens sorg fördriva?
Jo, hans tröst beständigt var:
»Fader, moder övergiva
mig, men Herren mig upptar.»
121 Plikten först, leken sedan.
»Spring genast med denna till Heberg!» sade
Johns husbonde och lämnade honom en korg.
»Och kom ihåg, att du icke får söla på vägenr
ty sakerna behövas så snart som möjligt»
Johns husbonde var apotekare, och korgen
innehöll medikamenter, som doktorn ordinerat
åt en sjuk fröken, som bodde på gården
Heberg.
»Det skall ske», sade John, tog korgen och
skyndade i väg.
John var en gosse, som vem som helst kunde
hava tyckt om; han hade ett glatt, öppet ansikte
och vänligt sätt. Så tyckte också en gammal
herre, som inträdde i apoteket.
»Det var en trevlig springgosse», sade han till
apotekaren, då John hade gått ut, »just en
sådan, som jag behöver för att hjälpa till i huset
och springa ärenden.»
* Ps. 27: 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
