Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 127. Småberättelser, ur Törnebladhs läsebok - 128. Hönsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmälde stölden. Domaren befallde allt
husfolket hos den bestulne att infinna sig hos
honom. Därpå utdelade han bland folket
trästickor, alla av lika längd, en åt var, och
befallde, att folket dagen därpå skulle uppvisa
sina stickor för honom. »Nu är det så», tilläde
han, »att den, som stulit mjölet, skall
igenkännas därpå, att hans sticka är tre centimeter
längre än de övrigas.» Härefter lät han folket
gå hem. — Tjuven, som var rädd för att bliva
upptäckt, skar av sin sticka tre centimeter.
Följande dag, då stickorna uppvisades, befanns det,
att tjuvens sticka var kortare än vars och ens av
<le övriga. Sedan han alltså röjt sig själv, blev han
satt i fängelse för sin förbrytelse.
128 Hönsen.
1. Du har nog sett djur, som blott ha två
fötter, inga tänder i munnen utan i stället hårda
näbbar, inga utöron, såsom hunden, katten,
hästen, icke heller hår på kroppen, såsom dessa,
utan i stället fjädrar. Ja, du vet redan, att jag
menar fåglarna. I stället för våra armar och
flera djurs framben ha de vingar, med vilka de
flyga.
Fåglarna föda ej levande ungar såsom
däggdjuren; de lägga i stället ägg. På dem ligger
fågeln och håller dem varma. Man säger då,
att fågeln ruvar sina ägg. Under ruvningen
utvecklas i ägget en liten unge. När han blivit
tillräckligt stor, knackar han hål på ägget och
kryper ut. Fåglarna mata och vårda sina ungar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
