Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 128. Hönsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med omsorg men hava ingen mjölk att giva
dem såsom flera andra djur, vilka giva ungarna
di eller dägga dem.
2. Somliga fåglar hållas tama för sin nyttas
skull. Du har väl sett sådana tama fjäderfän
som höns, gäss och ankor? Väl vet jag också,
att du gärna äter hönsägg och gåsstek, om de
bjudas dig.
Nu vilja vi tala litet om hönsen.
Husbonden i hönshuset, den granna tuppen,
är ju en ståtlig fågel, där han spatserar
omkring med glänsande fjädrar, röd, stor kam på
huvudet, rött hakskägg, yvig stjärt och sporrar
på fotterna. Modig och stolt ser han ut; käckt
sträcker han på halsen, gal och kacklar.
Vaksam är han också. Tidigt på morgonen gnuggar
han sömnen ur ögonen och ropar sitt
»Kukeli-ku!» Om dagen spejar han noga omkring och
säger högljutt till, om en fara hotar hans hönor
eller kycklingarna. Flitigt krafsar han med
klorna i jorden. Finner han då ett korn, en
mask eller en insekt, kacklar han genast ivrigt,
som 0111 han funnit en stor skatt, och lockar
till sig hönorna. Fort skynda de i kapp till
stället, ty de veta, att något gott vankas.
Främmande tuppar tycker gårdstuppen icke
om. Det dröjer ej länge, innan de små
tuppkycklingarna kivas och slåss med varandra,
alldeles som man ibland ser kitsliga pojkar göra.
När en tupp ser en annan tupp komma i
närheten, rusar han djärvt emot honom. De börja
en häftig strid, bruka näbbar och fötter, vingal
Rodhe, Läsebok 2. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>