Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 129. Kolumbus och ägget, efter Mau - 130. Gåsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lätt sak att göra resan över havet, sedan vägen
är bruten genom ett raskt och djärvt tilltag.»
130 Gåsen.
1. Icke lika allmänt som hönsen hålles gåsen
såsom husdjur. En gås är större än en höna;
hon har kortare ben, vilka sitta längre bakåt,
så att hon ej kan springa så ledigt som hönan.
Gåsen går långsammare och med vaggande
gång. Mellan tårna har hon en hinna utspänd.
Den kallas simhud, emedan ett djur, som har
sådan, lätt kan simma med dess hjälp. Gåsen
är också en vattenfågel, fastän hon trives rätt
bra på land. Hennes fjädrar hållas smorda med
ett fett, som kommer från hennes egen kropp.
Att »slå vatten på en gås» tjänar därför till
intet; hon blir icke våt därav.
I vattnet äter gåsen smådjur, växter och rötter;
på åker och äng förtär hon gräs, frön o. s. v.
I stallet får hon äta havre och korn, kli, potatis,
morötter m. m.
Till färgen är gåsen vit eller gråfläckig.
Hennes läte är ett strävt kacklande; blir hon ond,
väser hon. Hannen kallas gåskarl, honan
endast gås. Ungarna, som benämnas gässlingar,
äro nätta varelser, beklädda med ljusgult fjun.
Av gässen få vi flera goda ting: stora ägg,
smakligt kött, fjäder och dun, som äro
förträffliga att lägga i dynor och bolstrar. Fordom
brukades deras stora vingfjädrar till
skrivpennor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
