Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 132. Pappersdraken, av F. M. Franzén - 133. Haren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I stormen med flygande lockar
och ögonen lyfta åt skyn
han sprang över stenar och stockar
och följdes av barnen i byn
och bragte, ju mer emot vinden han lopp,
dess högre sin flygare opp.
»Skönt!» ropade Frida. »Så svävar
den snövita duvan, jag har.
Men akta dig, Edvin! Jag bävar;
du glömmer dig själv, där du far.»
Han föll strax därefter, men samma minut
han uppstod och sprang som förut.
»En bild av det mänskliga livet!»
utlåter sig fadern härvid.
»Ett mål för vår strävan är givet
på väg genom stormar och strid.
Se uppåt, ej släpp det ur sikte, om än
du fölle — blott res dig igen!»
133 Haren.
Haren är i vårt land mycket allmän och
väl bekant. Han är något större än en stor
katt. Kroppen är klädd med fint, mjukt hår.
Om sommaren är han gråbrun till färgen; om
vintern blir hans päls varmare och tätare samt
ljusgrå eller vit. När hans färg således liknar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
